i'm trying to get trought this, don't know how ill do this.

Varje dag är det alltid likadant, jag lägger mig i sängen för att sova men det är alltid just då alla tankar kommer.
Alla tankar som får mig att sakna & må dåligt. Jag saknar den gamla tiden då jag mådde så bra hela tiden, då mamma var stolt över mig och jag hade äkta vänner som alltid fanns där för mig. Sen blev allt skit. Varför är livet så jävla jobbigt? Alla glömmer och går vidare, men varför kan inte jag det då. Jag saknar att ha någon brevid mig, som stöttar mig, finns där, älskar mig för den jag är. Varje dag kommer alltid saknaden av människor jag förlorat, människor som jag älskat/älskar som inte finns kvar i mitt liv. Jag har kämpat, jag kom till en ny stad där jag mådde så otroligt bra. Det va första gången på länge som jag älskade mitt liv igen, som jag älskade mig själv igen. Sen vände allt igen & jag va tvungen att åka tillbaka där mitt liv blivit till ett helvete. Varje dag i den här staden ger mig panik, jag vill inte vara här. Jag saknar just precis dig, jag trivdes så bra med dig. Du va den som fick mig kämpa när mitt liv blev som svårast men nu är du borta. Du finns inte kvar i mitt liv längre, du lämnade mig för gott men du finns fortfarande kvar i mitt hjärta. Jag kommer aldrig glömma bort dom jobbiga dagarna jag haft, ärren på armarna påminner om alltingen & det kommer aldrig försvinna. Jag kämpar och kämpar, men jag är för svag. Jag skulle verkligen behöva dig hos mig nu emil, du lyssnar alltid när jag är ledsen även fast du inte alltid tar allt på allvar. Men du får mig iallafall att känna mig älskad. Jag klarar inte av det här, jag klarar inte av staden. Jag vill tillbaka, mitt liv finns i nybro inte här. Jag visste själv att jag inte skulle klara av det här, varför kan du inte gemig en chans som alla andra föräldrar? jag är din dotter. Det är inte lätt när det är svårt. Jag blir galen, mitt hjärta är krossat. Jag kan fan knappt sova längre, äter inte alls mycket. Fan, jag vill bara försvinna för gott & aldrig vakna upp men jag kan inte. Jag kämpar för mina vänner, min finaste pojkvän som betyder allt för mig & för vissa i släkten och familjen. Jag ska klara det men det kommer ta tid.

Kommentarer
Postat av: Lina

åhh jag älskar din blogg! Du har ett så spännande liv så man älskar allt du skriver!

Och du verkar så stark på något sätt, ramlar du så ställer du dig upp igen och fortsätter livet!

Hur har du försökt ta självmord? Och vet dina föräldrar om att du röker?

Fortsätt blogga!

2011-04-08 @ 12:49:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback